Säsongens första cykeltur är nu avklard, likaså säsongens första rejäla vurpa.

Mitt ute i skogen skuttar nämligen en ekorre upp framför oss på vägen, jag tänker inte så mycket på det och fortsätter dum som jag är i samma fart. Arrac ser ekorren efter någon sekund och drar iväg med en j*vla fart. Det enda jag tänkte är "jag ska inte släppa, jag ska inte släppa, jag ska inte släppa" (kopplet alltså) och PANG så ligger jag och sprattlar på marken. Lyckat! Vad hände med Arrac då? Jo, ekorren for upp i ett träd några meter framför oss och Arrac stod snällt där nedanför och väntade. Med framtassar uppe på stammen kanske ska tilläggas. Så när jag väl hade tagit mig upp från marken så var det bara att gå dit och hämta honom..